Vi kör den här på svenska. Bamse nr 8 är speciell för mig av flera olika anledningar. När jag började med Bamse var Tony Cronstam en tongivande tecknare i tidningen. Serien Guld-Gnoms skatt (BA #1-2/01) var den första av Runes PM-serier som publicerades.

Här härmade Tony Runes tecknings-stil på ett kärleksfullt sätt som jag tyckte var super-läckert. Den bästa hyllningen man kunde tänka sig till Rune som tragiskt nog lämnat oss något år tidigare. Jag kände där och då att jag ville teckna Bamse på det sättet. För övrigt innehöll numret med Guld-Gnoms skatt II (BA #2/01) min första Bamse-serie, serien Lat-Ulf och Slö-Fox och godiset, skriven av Joakim Gunnarsson och Jan Magnusson.

Men mina tidiga Bamse-alster blev inte särskilt “Runiga”, av två anledningar. 1) Jag var inte tekniskt mogen för den typen av stil-experiment som Tony ägnade sig åt. 2) Som ny tecknare vid den tiden anmodades man fortfarande att följa mästaren Bo Michaneks stil-ideal. Även Tony kom från den “skolan”. Jag fick helt enkelt bita ihop och lära mig den hårda vägen (år efter år av Bamse-tecknande) innan jag ens kunde drömma om att göra någonting i närheten av Tonys grejer. Lat-Ulf & Slö-Fox rättades förresten av Tony och Joakim.

Tio år senare håller jag nr 8/2011 i handen. Andra delen av Bamse och den lilla åsnan är lead-story. Som jag berättade i förra blog-inlägget har jag försökt hålla mig så nära Runes stil jag kan genom att noggrant gå igenom filmen och boken. Omslaget är något så ovanligt som ett omslag tecknat av mig (tusch Bernt Hanson), efter en idé av mig. Annars är det oftast Joakim som hittar på omslagen. Tidningen innehåller enbart Rune A-serier. Och vem har tecknat tidningens andra långa serie Roligt och ruskigt på tivoli? Jo, Tony Cronstam! En oväntad men välkommen come back! Inte för att jag anser att jag “hunnit ikapp” Tony, eller att jag någonsin kommer att göra det,  men så mycket “Runigare” än så här blir väl knappast ett post-Rune Bamse-nummer? 🙂

Som grädde på moset intervjuas jag på brevsidan, min första intervju i Bamse. Gillar inte att skryta, men det här numret är jag riktigt stolt över! 🙂

Nog med ego-grejer. Enligt tradition kör vi en  “så-här-går-det-till-att-göra-en-sida”:

Runes manus-sida.

Referensmaterial från filmen och boken.

Min tolkning av Runes manus.

Renritad sida till tuscharen.

Fantastiskt tuscharbete av Kerstin Hamberg, som alltid.

Den färdiga sidan, kolorerad och textad och grann.

Alla bilder i det här inlägget är ⓒ Rune Andréasson.